Reach Near - Start a new life
Del 2
Tidigare:
Det enda jag vill få tillbaka är min hörsel för jag vill veta vad folk säger bakom min rygg. Mina föräldrar verkar inte bry sig om mig. Mamma och pappa kan vara överbeskyddande ibland men nu på senare tid har de knappt sagt ett ord. Jag är just nu hemma själv så jag har inte pratat med de på ett tag.
Efter ett litet tag gick jag ut från mitt musikrum. Jag tog på mig skorna och åkte rullstol ner till källaren. Mamma och pappa hade fixat en liten ramp åt mig. Källaren var mitt fridtidsrum. I källaren har jag tavlor jag gjort, tv, dator och massor med böcker.
Det är det enda rummet jag kan tänka klart i. Detta rum stärker mig. Jag hade innan två kompisar som inte kunde gå men de dog i en bilolycka när de var tolv år. Det var den jobbigaste perioden i mitt liv.
Jag bestämde mig för att ha en myskväll. Papp brukar alltid köpa Ben & Jerry till mig när han och mamma ska åka iväg. Mamma och pappa brukar alltid en gång i månaden minst åka och hälsa på någon kompis eller åka på semester. Jag tog ner två paket glass och lagade tacos till kvällsmat. Det är jobbigt att vara döv för då måste man se på tecken tv och det är jobbigt. Mitt liv känns som en skam´. Mina föräldrar önskar att jag inte fanns. Det vet jag även om de inte sagt någonting. Mitt liv är så deprimerande. fast jag har ju en hobby, jag gillar att måla och jag är en relativt bra fotograf.
Jag somnade i soffan framför Tv:n och sedan vaknade jag av att någon öppnade dörren. Då förstod jag att mina föräldrar var hemma efter att de varit hemma hos några kompisar. Efter att ha hälsat åkte jag till mitt rum för att gå lägga mig. Jag var så trött att jag inte ens kunde hålla uppe ögonen.
När jag vaknade märkte jag att jag glömt att dra ner rullgardinen. När klockan var halv nio åkte jag ner till köket där pappa satt och drack kaffe och läste tidningen medans mamma satt och kolla på sin mobil. När jag kom in till köket satt de allvarliga och kollade på mig Det kändes som det var något som jag inte visste.
- Vi ska flytta från Uppsala till London, sa mamma lugnt och sansat men hon var fortfarande allvarlig. Jag blev både glad och ledsen. Jag blev ledsen för att jag älskade mitt hus och staden Uppsala som vi bor i. Men jag blev glad för att det här är min chans att få börja ett nytt liv.
Två dagar senare
Idag skulle vi åka. Mamma och pappa ville berätta i sista minuten för att jag skulle acceptera att vi ska åka. Pappa säger att de skulle berätta tidigare fast de vet att jag skulle envisa mig att stanna hemma.
När flygplanet väl åkt var det obehagligt i öronen. Det sämsta var att det finns hörlurar så man kan lyssna med musik med. Det värsta är att jag inte kan höra så jag kan inte lyssna. Flygvärdinnorna var i alla fall trevliga.
När vi kom fram till London åkte vi taxi till vårt nya hus. Vi bodde ungefär fem minuter utanför London. När jag gick in i huset började jag packa upp för flytt lådorna hade redan kommit. Jag kom sedan fram till att det var smutsigt så jag börja sedan städa. När jag va klar med att packa upp säger pappa att vi måste renovera huset, men när han ser mitt rum ångrar han sig. Mina väggar var inte slitna, och jag hade inga hål i min vägg. Min tapet var väldigt ljusblå och tapeten såg ny ut.
När klockan var sex var alla i köket. Mamma ville att hela familjen skulle gå ut och handla så jag tog mina kryckor och följde med mamma och pappa.
När vi kom till affären...
Snart kommer killarna in... Xo
