Reach near - Special meeting
Del 4
Tidigare:
När jag vaknade nästa dag var klockan sex. Jag gick in i duschen och satte på mig kläder. Jag hade på mig svart och mörkblått såg jag som ett emo. Det enda som stod ut var mitt ljusbruna spikraka hår. Jag åkte sedan ner till köket för att äta något. Jag lagade omelett, bacon och pannkakor. När mamma och pappa kom ner för att äta var allt dukat och klart. Det blev en familjemiddag. Pappa blev orolig för han vill inte att jag ska skada mig mene de älskade i alla fall maten. Det var en trevlig måltid tills det pratade om min operation. De hade ringt läkaren och jag har fått tid nästa vecka.
När mamma och pappa åkt till jobbet visste jag inte vad jag ska göra. Jag tog en buss och åkte in till London och hoppade på kryckor en runda. När jag hoppat min runda och skulle gå till bussplatsen såg jag att bussen inte kom förrän om en timme. Jag kolla runt på området jag befann mig. Då såg jag en parkbänk och satte mig ner. Men då kom tårarna, jag grät inte utan tårarna forsa bara ut. Då kom en kille och la armen runt mig...
Han frågade något jag inte förstod. Sedan kollade jag in i hans ögon. Han fråga mig igen mene ag kunde inte läsa av hans mun. Han ropa plötsligt på något och sedan kom fler killar fram. Men efter ett tag kände jag igen alla.
Han frågade något jag inte förstod. Sedan kollade jag in i hans ögon. Han fråga mig igen mene ag kunde inte läsa av hans mun. Han ropa plötsligt på något och sedan kom fler killar fram. Men efter ett tag kände jag igen alla.
- Are you guys that cute boy band, I can't remeber the name, it's not Backstreet boys, säger jag. Alla killar nicka och sedan fråga de mig något jag verkligen inte begrep. Så jag skaka på huvudet och sa jag kan inte höra jag är döv. Då rann tårarna bara. Jag snyfta inte utan försökte se glad ut. Det var så jobbigt och svårt. Men mitt liv kändes inte så himla hopplöst för nu har jag ju träffat några. Killen som har blont hår som satt jämte mig börja krama om mig. Jag kände hans starka armar runt mig. Han krama om mig och försökte trösta mig. Det kändes som han försöker skydda mig men det går inte.
Killarna ville att jag skulle spela fotboll med de. Då sa jag att jag var lam i ena benet och då sås de som frågetecken och då börja jag skratta och börja berätta min historia om mitt liv. Den blonda höll om mig hela tiden mene emellan åt börja jag skratta för jag är inte van vid att alla ska tycka synd om mig. De fortsatte kolla på mig som frågetecken men de förstod att jag var van vid att leva så.
Nu kom bussen så jag försökte springa vanligt men jag ramlade nästan direkt ner på marken. Den blonda killen sprang snabbt till mig han var orolig att jag skadat mig. Han frågade om jag ville ha skjuts för han peka på bilen och höll på att använda händerna för att förklara. Jag log och tackade. den blonda killen hette Niall och han ringde efter taxi. Niall och den svarthåriga killen följde med.
Innan jag gick fick jag reda på namnen. de använde Nialls mobil. .
Zayn (Den snygga svart håriga), Louis (den lustiga) Liam (den mogna killen) och Harry (gulliga killen med de vackra gröna ögonen)
I taxin satt Niall lutat mot
